ACT i ny stor metaanalys

Mark B. Powers, Maarten B. Zum, Vörde Sive Vörding, Paul M.G. Emmelkamp har gjort en metastudie över ACT - Acceptance and Commitment Therapy.

”...en psykologisk intervention som bygger på modern inlärningspsykologi, inklusive Relational Frame Theory som använder mindfulness och acceptansprocesser, och åtagande- och beteendeförändringsprocesser för att åstadkomma psykologisk flexibilitet”. ACT innehåller sex kärnprocesser: acceptans, defusion, kontakt med nuet, själv som kontext, värden och åtagande. Interventionerna utgår sedan från dessa processer vilka utforskas och tränas i behandlingen.

ACT gav bättre resultat än andra behandlingsformer vid diagnoserna depression, hälsorelaterade problem (övervikt, diabetes, stress och långvarig smärta) samt andra psykologiska problem (psykos, rökavvänjning, borderline personlighetsstörning och trichotillomani) men var inte bättre än kontrollgrupperna för blandad ångest och depression. Det är inte förvånande att ingen effekt mellan ACT och etablerade behandlingformer upmättes, det brukar vara fallet.

I en kommentar till den här studien som Steven Hayes, "pappa" till ACT, och Michael Levin har skrivit för Psychological Record kritiseras att författarna klassificerat vissa evidensbaserade behandlingar som sedvanlig behandling utifrån deras vanlighet, exempelvis av strukturerad farmakologisk behandling för att sluta röka. Kritiken gäller även vissa av de primära och sekundära utfallsmåtten. Deras omarbetning av datasetet som Powers, Zum, Vörding och Emmelkamp använt har gett genomgående bättre resultat för ACT.

En studie ger inte en evidensbaserad behandling, inte ens 18 studier som i det här fallet men en droppe i taget urholkar stenen.

Starkt stöd för KBT?

Jag vet inte om läsare minns Tomas Eriksson, läkaren och docenten som först sa att apatiska flyktingbarn varit bromförgiftade för att sedan säga att han inte undersökt något sådant barn. Dr Eriksson är alltså bra på att säga saker som han tycker utan att ha så mycket på fötterna. Nu är han igång igen. Den här gången är det KBT - Kognitiv Beteendeterapi som ifrågasätts.

Ifrågasättande är bra när det görs på någon slags grund. Men Eriksson blandar som vanligt sina tyckanden med lite slarvig läsning. KBT utvärderas kontinuerligt. Det är en forskningsbaserad och -driven metod.

Sverige bäst i världen på aborter!-

Anders Milton, fd. psykiatrisamordnare, skriver i DN debatt om att det bör införas "nya grepp" för att minska aborterna. Sverige är tydligen bäst i världen på aborter.

Det är dock intressant att det ses som ett problem att det görs många aborter. Först lagstiftar vi om att det är ok med aborter, vi debatterar för att det är kvinnans rätt till sin kropp och slänger bort gammalt religiöst tankegods. Men så tar vi oss inte hela vägen. Det är fortfarande synd att det görs så många aborter. Jag firar att vi gör så många aborter! Det är ju ett betyg på att vi lyckas få kvinnor att faktiskt ta sig rätten över sin kropp! (Ja jag känner till att många känner sig tvingade till det och så är det debatten om abortering av "fel" kön. Men en följd av att vi har rätt att bestämma är att vi kan göra val av fel anledningar.)

Tänk om vi skulle vänta med subventioneringen av P-piller ett år och lägga de pengarna på att färdigställa p-piller för män. Vore inte det fiffigt?!

Feltänkt i skolpolitiken

2014 höjs kraven på grundläggande behörighet till högskolan. En anledning är att högskolorna tycker att studenternas kunskapsnivå är sämre än tidigare. De nya kraven är dock inte på kunskapsnivå utan antal timmar. Har det skett en plötlig degeneration de senaste åren som gör att ungdomar inte kan lära sig kärnämnen? Kommer det inte snarare av att gymnasieskolor och högskolor har olika grunder för hur de bedömer studenternas färdigheter?

Mellanrum

Jag funderar på "mellanrum". De platser och tillfällen som inträder mellan. Mellan att vi bestämmer oss och faktiskt genomför. Dit där våra hjärnor inte släpper in oss. Gång på gång letar vi och stöter vårt medvetande emot det. Det är en skillnad mellan att tänka och göra. Mellan åtagande och handling. Vi kan känna skillnaden, vi kan göra skillnaden men för att uppleva den måste vi vara uppmärksamma och inte tänka på den utan bege oss emellan utan en tanke.

Är hjärnan som gjord för att tro på gud?

DN rapporterar: Hjärnan som gjord för att tro på gud

Jag ställer mig frågan: Vad, av det människan gör, är hjärnan inte gjord för? Tro är en mänsklig aktivitet, naturligtvis är hjärnan gjord för det! Eller snarare, vi tror eftersom att vi kan göra det. Utan människan, ingen handling.

Intressant i artikeln är också att vi har en förberedelse att tro på vad som helst som vi har en grund för. Vi har också förmågan att tro på religiösa förklaringar när vi inte har en grund. Vänta... om vi antar att de enda tillstånden är att ha en grund för något och att inte ha en grund för något, innebär inte det att vi alltid kan tro på saker?

Vi kan kanske idag känna oss lugna i att det går att tro på vad som helst. Och att hjärnan klarar av det.

Vilka historier berättar vi?

Vi formar vår egen och andras bild av oss med hjälp av de historier vi berättar. När unga vuxna ska knuta band så brukar vi visa på vilka gemensamma erfarenheter vi har genom att prata om fyllor. Till en början är man alltid lite försiktig och visar smakligt mycket tecken på att skämmas. Efter ett tag släpper man även det.

Stora företag erkkänner sällan sådana praktmissar. Men de jobbar mycket med den egna historien idag. Ta telia som exempel. Telia hade imageproblem, som det gamla monopolet. Den stora draken som bara skickar räkningar till en var det svårt att liksom känna med Telia. Då uppfanns Göran, rikstönten som blir mobbad av sina barn och alltid gör bort sig. Någon människor kan känna med. Som gör Telia mer mänskligt.

I dagarna pågår rättegången emot the Pirate Bay och TPB målas skickligt ut som representanter för företeelsen fildelning. Fildelning är ju en väldigt ostrukturerad sak. Olika tekniker och framförallt miljoner och åter miljoner användare. Men en sådan diffus sak är svår att skapa opinion emot, varför det är viktigt att knyta upp den kring ett fåtal "varumärken".

Monistisk

Jag odlar min bild av människan som en helhet i sin miljö. Det innebär bland annat att uppdelningar som kropp/psyke eller arv/miljö blir ointressanta som förklaringsgrund. De är däremot fortfarande intressanta utifrån vilka funktioner de har.

Det finns exempel på att till exempel epilepsi kan förbättras med psykoterapeutiska metoder. Kronisk smärta likaså. Betyder det att de är psykologiska problem? Eller vad sägs å andra sidan om historien om Phineas Gage som fick ett järnspett i hjärnan och plötsligt visade upp en helt ny personlighet. Det verkar ju onekligen som att vi missar något när vi delar upp förklaringen i kropp och knopp. Vissa vill mena att vi till slut kommer veta så mycket om våra hjärnors uppbyggnad och funktion att medicinsk/kirurgisk behandling helt kommer ersätta psykoterapi. Men om vi säger så här, vad är det snabbaste sättet att aktivera den del av hjärnan som signalerar ”lyft höger arm” kirurgi eller kemikalier verkar mycket klumpigare än att bara lyfta armen!

Försök att bara beskriva de omgivande faktorer som leder till och följer på att du gör olika saker, inklusive dina tankar och känslor istället för att försöka hitta en enskild orsak. Försök nu göra det med någon annans beteenden.

Do, or do not. There is no try.

Titelraden är hämtad från Yoda i Star Wars: A New Hope. Ni vet den gröna lilla figuren som pratar baklänges och är rätt snygg för att vara 900 år gammal.

Jag vill gärna upphålla mig en stund kring ordet "försöka". Jag vill säga att det är skillnad på att tänka på att försöka och att faktiskt göra det. Jag menar att försöka bör användas som en beskrivning av ett aktivt beteende. Om jag ger två exempel.

1. Per försökte lyfta skivstången och tappade den.
2. Per försökte lyfta skivstången men kände sig lite krasslig och stannade hemma.

Av de övre är det endast det övre som är ett egentligt försök. Eller som Yoda menar, det är att göra det. Att det sedan inte gick är en annan femma och ingenting som raderar försökets giltighet.

Det här resonemanget kan tyckas ta bort hela poängen med ordet "försöka" och kanske är det precis det som Yoda menar. Det är naturligtvis en handling att tänka att du ska försöka men det går inte att utifrån den tanken bekräfta vare sig att det går eller inte går att genomföra ett faktiskt försök.

moral

Ofta har vi en idé om att vi bara är tillräckligt hårda mot oss själva så kommer vi att förändras. Jag gör det själv. Om jag glömmer att ringa en kund så skäller jag på mig själv för att jag på något sätt tror att jag då kommer göra det. Är inte det en ganska ineffektiv idé egentligen? Vad vet vi om vad som motiverar människor? Jo att det som ger belöningar tenderar att göras oftare. Om jag då inte gör något och sen försöker motivera mig genom att ge mig själv stryk, kommer det leda till att jag inte gör det nästa gång heller, och att jag tycker sämre om mig själv för att jag skällt på mig. Det är något jag jobbar på. Om jag ska stå ut med mig resten av livet är det bättre om jag är snäll mot mig själv och uppmärksammar det jag gör bra. Gör det du med!

Närvaro

Sitter på tåget ifrån Göteborg och tänker på det här med språk. Vår språkförmåga är unik för oss människor. Den har gjort det möjligt att lära oss saker som inte är direkta erfarenheter. Nackdelen är att vi inte alltid lär oss av det som faktiskt är direkta erfarenheter. Vi kan till exempel låta bli att ta åt oss av beröm eftersom det inte stämmer med våra uppfattningar om varandra. Vi kan också oroa oss så mycket över vad folk ska tycka att vi inte kan uppskatta en varm beröring från någon annan.
Ett vanligt svar om vad vi då behöver göra är det gåtfulla ordet mindfulnes. Det brukar översättas med “medveten närvaro” på svenska och definieras som en medveten fokusering och en inställning av öppenhet och icke-dömande. Poängen är att komma närmare det du verkligen upplever.

Prova att blunda (läs färdigt instruktionen först så att du inte missar den med ögonen stängda) gör dig sedan uppmärksam på ditt andetag. Låt andingen följa sitt eget tempo och djup men fyll ditt medvetande med upplevelsen att andas. Känn att dina näsborrar blir lite kallare när du andas in och lite varmare när du andas ut. Lyssna på ditt andetag och känn det i kroppen. Låt din medvetenhet vandra mellan dessa olika intryck.

När du tappar koncentrationen, döm dig inte utan ge dig en mental klapp på axeln och beröm dig för att du ändå gjorde det. Försök sedan igen.

Fake it till you make it.

Jag brukar lite provokativt använda mig av frasen "fake it till you make it" för att beskriva hur människor kan arbeta med sina problem. Tanken är att när vi gör saker annorlunda så kommer vi i kontakt med andra konsekvenser. Sådana som är positiva kommer att göra att vi till slut inte behöver fejka görandet utan det kommer att bli vårt eget beteende. Det är så vi fungerar. Vi lär oss genom att skapa relationer mellan intryck, tankar, känslor och handlingar. När vi sedan känner på ett visst sätt så letar vi reda på ett minne av när vi känt så tidigare och får en känsla av att det stämmer. Att göra det vi känner för är en fin tanke men kan ibland leda till att vi bara upprepar samma misstag hela tiden.

Om det är så att du vill göra något för att det skulle ge dig något som du värderar högt. Prova att strunta i magkänslan och gör något utan att det "känns rätt". Det känns kanske till och med konstigt eller fel. Gör det om och om igen utan att agera på "felkänslan". Var däremot uppmärksam på de positiva effekter som ditt nya beteende har. Till slut, förde ditt nya handlande dig närmare det du tyckte var viktigt?