Närvaro

Sitter på tåget ifrån Göteborg och tänker på det här med språk. Vår språkförmåga är unik för oss människor. Den har gjort det möjligt att lära oss saker som inte är direkta erfarenheter. Nackdelen är att vi inte alltid lär oss av det som faktiskt är direkta erfarenheter. Vi kan till exempel låta bli att ta åt oss av beröm eftersom det inte stämmer med våra uppfattningar om varandra. Vi kan också oroa oss så mycket över vad folk ska tycka att vi inte kan uppskatta en varm beröring från någon annan.
Ett vanligt svar om vad vi då behöver göra är det gåtfulla ordet mindfulnes. Det brukar översättas med “medveten närvaro” på svenska och definieras som en medveten fokusering och en inställning av öppenhet och icke-dömande. Poängen är att komma närmare det du verkligen upplever.

Prova att blunda (läs färdigt instruktionen först så att du inte missar den med ögonen stängda) gör dig sedan uppmärksam på ditt andetag. Låt andingen följa sitt eget tempo och djup men fyll ditt medvetande med upplevelsen att andas. Känn att dina näsborrar blir lite kallare när du andas in och lite varmare när du andas ut. Lyssna på ditt andetag och känn det i kroppen. Låt din medvetenhet vandra mellan dessa olika intryck.

När du tappar koncentrationen, döm dig inte utan ge dig en mental klapp på axeln och beröm dig för att du ändå gjorde det. Försök sedan igen.