2008-10-03

Tjejkameror och inlärningspsykologi

I kommentarerna till Karins inlägg om Canons nya Tjejkamera på Lilla Gumman frågar hon sig "hur vi får fler tjejer att våga sig på teknik? Att våga borra väggen
själv eller testa en superavancerad mobil? För i dagsläget är det fler
killar som gör det."

Det är ju en intressant fråga.

Inlärningspsykologiskt gör vi det som vi får belöningar för. En kille som hjälper en tjej att borra får massa belöningar och lever dessutom upp till en positivt kodad roll. Tjejen slipper göra något ovant och får dessutom upp sin HD-tv på väggen.

Förutom att få upp TVn, vad lockar en ovan tjej att borra saker? Eller för den delen en duktig kille att låta bli? Jag skulle i och för sig välkomna borrmaskiner som inte krävde hörselskydd men jag tror att vi behöver bli bättre på att helt enkelt ge beröm när tjejer testar teknik. Att bara säga "gör det!" som skomärket räcker inte. Antecendenter styr ca 20% av beteendet. Vi måste säga "bra gjort!" när det är gjort. Konsekvenser styr 80% av beteendet.

Sen är naturligtvis förväntningar till stor del uppbyggda av språk. Att förändra könandet av olika beteenden är en annan viktig del. Är det då kontraproduktivt att specificera en kamera eller borr för tjejer för att det säger att tjejer inte kan använda vanliga kameror och att de behöver en egen typ, lite som att det inte "går" att blanda kön i idrott. Eller är det positivt för att det kan locka fler tjejer till teknik? Nu är väl inte foto något som är exklusivt för killar. Jag har ingen data men majoriteten av fotogalningarna (fotogalning innebär innehav och runtsläpande på en systemkamera) som jag känner är kvinnor.

Mitt personliga tyckande är nog att inte göra "tjejkameror" men att om din teknofobiska väninna köper en "tjejkamera" så gratulera henne för glatta livet!