RFT

Inom den behavioristiska traditionen finns ett skott som behandlar verbalt beteende. Dels det vi ”till vardags” menar med verbalt, språkandet som ljudstötar och text. Men även användandet av symboler, bilder och annat som får mening av sina relationer till andra fenomen. Teorin kallas för ”Relational Frame Theory” eller kort RFT och verbet är att inrama relationellt. När jag skriver ”kaffe” så kommer de flesta att tänka på en brun vätska som har en utpräglad smak och doft. Den är säkert varm också. Att ordet när det uttalas förknippas med bokstäverna är också det en den bruna vätskan kallas kaffe och har vissa stimulusfunktioner är alltså ett exempel på en ”relationell ram”.

Detta kan, om en vill, uttryckas i en formel.

Cfunc [Crel A rx B och B ry C {Af1 ||| Bf2rp och Cf3rq}]

Cfunc: Stimulus i kontexten som reglerar vilka stimulusfunktioner som är inbegripna i ramen.
Crel: Stimulus i kontexten som reglerar relationer i inramningen.
Samma stimulus kan vara både Cfunc och Crel i samma kontext.

Betänk uttalandet ” Jag ser på A och B att de är bokstäver” ”ser” är då både Crel i bemärkelsen att den placerar de godtyckliga stimuli ”A” och ”B” i en ömsesidigt inbegripande relation till varandra och hierarkiskt till ”bokstäver”. Det är Cfunc i det att en visuell stimulusfunktion som kan skönjas mellan A och B kommer att transformeras till andra stimuli som ingår i ”bokstäver”.

I formeln

Cfunc [Crel A rx B och B ry C {Af1 ||| Bf2rp och Cf3rq}]

Står r för relation. Bokstäverna p, q, x och y modererar r. Om A = B= C är x = y. Om A < B är x <. Bokstaven f står för stimulusfunktion och vilken av funktionerna hos ett visst stimuli (som är många) som överförs anges av 1,2,3. vilken relation som föreligger bestämmer hur stimulusfunktionen transformeras.

Frågor på det?