Acceptera semesterförkylningen?

Jag sitter här, första dagen på semester. Ute skiner solen och jag sitter inne med vad som känns som snor i hela huvudet. För att göra det hela lite sämre så tvättar jag. Det är inte min favoritsyssla i hemmet. Just som jag tänkte sätta mig och titta på film hela dagen så slog det mig att det alltid ska tittas på film eller något sådant vid sjukdom. Vad är det om inte en distraktion för att inte känna efter? Jag bestämde mig för att öva på lite acceptans och medveten närvaro. Inspirerad av Anna Kåvers bok "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" sitter jag och betraktar min förkylning. Den är inte så farlig. Jag orkar mindre och så har jag semester. Vad är det jag tycker att jag behöver göra? Jag bestämmer mig för att se förkylningen som ett sätt att slappna av. Även den tråkiga tvättningen kan jag välja att acceptera och göra samtidigt som det spänner i bihålorna. jag får tanken att solen förslösas. Solen finns ju där hela tiden. Mitt liv är mitt liv även när jag tvättar med förkylning.