2008-08-26

Överdriven sundhet?

Dagens nyheter skriver om ett problematiskt tillstånd som kallas Ortorexi. Återigen är det intressant att se hur viktigt det är att sätta ett namn på något för att förklara det.
Det verkar vara osäkert om det faktiskt är en ny typ av "sund sjukdom" eller bara en undergrupp till anorexia nervosa.

Det är också intressant att rubriken lyder "Överdriven sundhet kan leda till allvarlig sjukdom". Det förefaller vara en sammanblandning av form och funktion. Att äta mindre och träna mer ses alltid som sunt eftersom det är det många behöver för att bli friskare. Det är alltså sunt att träna för många. Men det blir problematiskt eftersom vi människor är verbalt kompetenta nog att inte bara se att det beteendet är sunt utan att tänka att mer av samma beteende skulle vara sundare. Men "sund" syftar inte på vad du gör utan vilka konsekvenser det ger.

Det finns, enligt min ödmjuka mening, en ironisk paralell här. Mellan rubriken, är sjukdom indirekt kallas för sunt å ena sidan, och "ortorexin".

DN har faktiskt skrivit om ortorexi 2004.

3 kommentarer:

Anonym sa...

problemet är väl lite att det är så otroligt många som fastnar i mat- och träningshärvor som ställer till det i vardagen och som skapar ångest utan att det kan klassificerar som klassisk anorexi eller bulimi, likväl kan dessa människor må otroligt dåligt och vara nära till de kliniskt beskrivning ätstörningarna. jag var i den situationen från början och det tog lång tid innan jag fick rätt hjälp och hittade människor som förstod mig. Sundhet i all ära men "ortorexi" handlar mer om att man TROR som ortorektiker att man käkar nyttigt när man i själva verket äter helt jävla dåligt och för lite. jag gillar det du skrev om konsekvenser, stämmer rätt väl.
intressant blogg du har, ska läsa mer någon dag när min hjärna fungerar optimalt.

/mariah från DN 04

Andreas Larsson sa...

Tack för att du kommenterade!

Det du skriver om att man tror att man tror att man gör något nyttigt är precis det jag var ute efter i inlägget. Vi lär oss att vissa saker är nyttiga och när vi då äter på vissa sätt så uppfyller vi "nyttighet". Trots att vi för länge sen passerat gränsen för vad som är nyttigt.

Anonym sa...

Jag hade en kompis tidigare med ortorexi. Visst, tänkte man, hon är ju inte läskigt smal. Hon luktar aldrig kräks när hon kissat efter lunchen. Hon tränar men inte varje dag. Inte förrän hon själv nämnde det (och sjukdomsinsikten kan väl, om jag förstått det rätt, ta hur lång tid som helst?) kunde man inse att man själv anat att något inte riktigt var sunt.
Det var som en gång när en gemensam vän ringde mig och grät. Hon hade gjort slut med sin pojkvän och behövde vårt stöd. Jag tog redan på mig jackan i hallen innan vi lade på och ställde in mina andra planer. När jag kom fram undrade jag om hon ringt X (med ortorexi). Ja, det hade hon, förklarade hon, men X var tvungen att träna för hon hade bokat ett pass.
Det är väl vad ortorexi är. Lite för mycket, men aldrig så mycket att man tvångsskjutsar någon till läkare/sjukvård/dropp. Ett obehagligt tillstånd och kanske ännu svårare att bli frisk ifrån än t.ex anorexia (min vän är fortfarande lika ortorektisk som för fyra år sedan trots att hon numera själv återigen förnekar det hela).
Ursäkta den långa kommentaren och tack för en fin blogg (som jag garanterat blir stammis på fr.om nu!)