Spreja dig social?

I morgonens DN skriver Anna Bratt att nässprej med oxytocin kan lindra social fobi. Detta är ju strålande nyheter för många. Det visar sig att människor som tidigare blivit skrämda av att se bilder av ansikten parat med en elektrisk stöt fick mindre påslag när de fick nässprejen utan elchocken.

Jag har inte lyckats hitta ursprungsartikeln i The Journal of Neuroscience men jag hoppas att forskarna tog hänsyn till nyinlärningen som sker när det obehagliga stimulit upphör. Att elchocker och bilder är rätt annorlunda mot det som socialfobiker upplever är nog också inräknat.

Min egen reflektion är att nässprejen, precis som atarax eller annan ”dämpande” medicin blir en ”snuttefilt” som gör att det blir svårare att bli av med rädslan på sikt. Det kanske funkar jättebra att spreja varje gång det blir obehagligt. Men vad händer den morgonen som du ska ha en presentation och du har slut på sprej? Har sprejen lindrat fobin eller rädslan? Målet i en behandling tycker jag ändå ska vara att den ska göra klienten självgående utan artificiella stöttor. Annars är det som att ge smärtstillande vid benbrott.